Perfekt familj!! Vem försöker vi lura?

Börjar väl med ett första litet kapitel om mig. Har en känsla av att dessa inte kommer att komma i kronologisk ordning eftersom jag är urkass på att komma ihåg saker. Speciellt efter en viss händelse. Men nu ska vi inte ta händelserna i förväg så ni får tålmodigt vänta och se :P

Jag föddes 1988 på Mölndals sjukhus i Göteborg. Hade en två år äldre syster och föräldrar som älskade mig från första stund. Min pappa jobbade som lastbilschaufför och min mamma som dagmamma. Mina yngre år var ganska odramatiska. Jag fick en lillasyster strax innan jag skulle fylla tre år och det var väl det enda stora som hände mig tror jag. Snart började min stora syster i skolan och jag gick på kyrkans barntimmar i Ansgarskyrkan som låg i min lilla hemort Sävedalen. Hade det riktigt bra om dagarna måste jag säga. Tyckte det var jättekul att vara i kyrkan. Speciellt att leka med den rosa trolldegen och när vi hade samling och satt och åt frukt (som man hade en tejpremsa på med sitt namn) och sjöng låtar. När dagarna var slut där kom alltid min mormor och lillasyster och hämtade mig (för mamma hade då börjat jobba inom hemtjänsten istället) och så gick vi hem till henne och väntade på att min storasyster skulle komma från skolan. Under tiden lekte jag och Nathalie i mormors garderob och tog på oss hennes pumps i pastellfärger och lekte med hennes böcker och papper och låtsades vara betydligt äldre än vi var. Så när Petra kom hem från skolan hade hon skola för mig och lärde mig allt hon fått lära sig under dagen, vilket ledde till att jag kunde läsa och räkna redan som femåring. Detta gjorde att jag alltid hade ett försprång när jag väl började skolan själv.
Jag kommer inte ihåg mycket av denna tiden, vilket kanske inte är så konstigt, mer än att det kändes som om livet var helt problemfritt. Att min familj var den mest perfekta som någonsin funnits. Ack så fel jag hade.
När jag blev äldre, sisådär åtta år så började jag och mina systrar följa med pappa till han chef och hälsa på om helgerna när mamma jobbade. Vi förstod aldrig riktigt varför vi var där så ofta och varför mamma aldrig var med. Men som åtta åring så reflekterar man inte så mycket över sådant utan vi fortsatte att följa med, och gång efter gång tvingas spela tv-spel med hennes bortskämda son, vilket vi inte alls tyckte var kul.
Så en dag så skulle jag gå upp på övervåningen för att fråga min pappa om något, har ingen aning om vad, och öppnar försiktigt dörren till hennes sovrum. Där inne får jag se min pappa pussa henne. Jag förstod inget utan stängde dörren, utan att de märkt mig, och sprang ner till dem andra igen. Snart frågade jag Petra varför pappa pussade på Laila och hade fortfarande inte förstått något utav situationen. Petra däremot var ju 10 år och förstod betydligt mer än mig. Hon berättade för mamma och efter det så minns jag bara att vi tre systrar satt och höll om varandra i vårt barnrum medan vi hörde glas efter glas krossas. När jag och Petra försiktigt tittade ut från rummet såg vi vår pappa ligga på golvet mot en vägg och värja sig från glasen min mamma kastade på honom samtidigt som hon skällde och grät i ren förtvivlan.
Jag kommer så väl ihåg dagen efter vid frukosten då jag satt bredvid min pappa, som varje dag hela mitt liv, och han var iklädd en gul t-shirt. Jag såg hur såren på hans rygg fortfarande blödde och färgade hans gula tröja röd. Det var sista dagen jag såg min pappa i lägenheten på många år.