Mormors svartsjuka och mammas uppoffring

Pappa flyttade ut den dagen och flyttade hem till Laila. Vi var hemma hos dem varannan helg och vantrivdes nått fruktansvärt. De blev mer och mer seriösa och skaffade ett sommarställe i Värmland. Nu i efterhand kan jag se hur pappa verkligen försökte få det att funka mellan den nya familjen och oss döttrar. Men det funkade inte riktigt. Jag och min storasyster kände ett stort förakt mot den nya kvinnan. Petra för att hon förstod vad det var pappa gjort och jag för att jag sett hur ledsen pappa gjort mamma. Detta såg pappa och han flyttade från Laila till en bostadsrätt i Bohus. Han försökte locka oss dit, bland annat genom att köpa saker.
Men efter ett tag slutade Petra följa med till pappa. Hon ville helt enkelt inte träffa honom. Strax därefter följde jag i hennes exempel och slutade följa med jag också. Nathalie fortsatte dock att ha kontakt med pappa ett tag till. Tror det var ett år ungefär. Pappa skämde då bort Nathalie ett tag, antagligen för att försöka få oss att ändra oss.
Snart träffade mamma en ny man. Han ogillade tyvärr barn och hade inga själv. Han var van vid att leva sitt liv som han alltid gjort och förstod inte det här med att barn låter. Vi var också tvungna att vara oerhört artiga. En redan tyst och osäker flicka som mig blev livrädd för att göra ett ljud. Jag ville inte få skäll mera och lärde mig att äta utan ett ljud. Gå över golvet utan det hördes. Och alltid säga tack. Tack. Tack! Snart försvann man lite som person. Hela tiden rädd för att vara ivägen. Min mamma såg inte detta utan var huvudstupa förälskad.
Men allt var inte hemskt. Varje lov så åkte vi och hälsade på hans mamma i Gällared och där träffade vi hans syster. Då väcktes intresset för hästar och alla syskonen började rida. Vi hittade på massa roliga saker i Gällared och det var så roligt att bara komma ifrån allt för en stund.
Det vi barn inte såg var att detta drev vår mormor till vansinne. Hon ville ha mamma för sig själv. Inte dela henne med någon annan. Och det som gjorde henne mest arg var att hon inte fick följa med. Min mormor har nämligen varit med på var enda semester mina föräldrar någonsin var på. Alla somrar i husvagnen. Ja alltid var hon med. Nu helt plötsligt så kunde hon inte vara med att styra och ställa. Snart skaffade hon en hund för att hålla oss hemma. Mamma älskade nämligen hundar men var allergisk så hon kunde inte skaffa någon själv. Men hon var ofta ocg gick ut med honom.
Då han var nästan året överfölls han utav två andra hundar och blev lite rädd efter detta, men var fortfarande en mycket snäll hund som vi alla älskade. Strax där efter så åkte vi ännu ett lov till Gällared för att rida och bara ha det kul och när vi kom hem hade mormor avlivat hunden. Hon påstod att han blivit galen och huggit en bekant till henne över nacken. Detta var självklart inte sant utan gjordes som en ren protest för att vi inte var hemma hos henne längre.
Efter detta så hade man ju konstant dåligt samvete för att man gjorde något kul. Det kändes som om allt man gjorde var fel. Dock fortsatte vi åka till Gällared fram tills det tog slut mellan mamma och den nya mannen. Hon hade nämligen hört oss säga till mormor att vi inte vågade gå hem efter skolan för att han var där och inte mamma. Samma dag bad hon honom flytta hem till sig igen. Hon gjorde sig av med sin egen lycka för oss barn.

Under dessa tre år hade vi ingen kontakt med pappa. Han fanns inte för oss längre.